Vad tycker du om "Socialdemokrat i kläm II"?

Svensk IT-blogg
Jag läste en hel sjuk grej på cattiullstrom.blogspot.com det var nästan så man hade lust att tappa hakan. Dom tror verkligen att dom vet något, och bara det är ju totalt trevlig. Vad man är less på sådant. Men cattiullstrom@gmail.com (Catti Ullström) skulle behöva få höra några roliga synpunkter.

Tipsa er alla, med en egen åsikt, om Socialdemokrat i kläm (II), säg vad du tycker om det nedan, för katten!

cattiullstrom@gmail.com (Catti Ullström) piper bland annat om:

Så var jag tillbaks där jag mer eller kanske snarare mindre avslutade förra veckan, innan jag gick in i en dimma av feber, varmt te och förbannad hosta. Någonstans landade jag i min monologdiskussion i att en progressiv politik kräver en progressiv folkrörelse, och det är vi inte idag. Och då får vi kanske den politik vi förtjänar.Frågan blir då, hur vänder vi trenden? För den går att vända. Och ju mer jag skriver på det här inlägget inser jag att det här kommer att bli en lång följetång med många inlägg på delvis samma tema. Det första blir tänligen organisatoriskt och fokuserar på de traditionella sföreningarna, med fördelar och brister. Jag hoppas på kommentarer, ider och mothugg i kommentarsfältet.Jag tror att svaret i hög grad ligger i ett begrepp som missbrukats en och två gånger för mycket sedan valförlusten 2006, förnyelse. Någonstans är det ändå så att vi förlorar medlemmar på grund av vad vi är. Sstudenter Malmös fd ordförande J. brukade ofta säga att en organisation får de medlemmar den förtjänar, och det ligger bestämt något i det. Och om det ligger något i det måste vi tänka om, på många plan.Uppenbarligen är vi, både inom ungdomsrörelsen och inom den "vuxna rörelsen", dåliga på att värva och behålla medlemmar. När det stora socialdemokratiska medlemsraset i våras uppmärksammades i media var svaret från partiledningen företrädd av Marita Ulvskog att vi skulle ta tag i problemen. Hon sa dels att vi ska börja använda oss av "lockbeten" såsom enklare rutiner och större acceptans för medlemmar som vill vara passiva medlemmar. Hon sa också att det ska göra skillnad att vara medlem, och om det sistnämnda är jag enig. Vad som menas med enklare rutiner vet jag inte riktigt men att satsa på ökad acceptans för passiva medlemmar vilket jag misstänker är syftet med "supporterkampanjen" tror jag är att skjuta sig själv i foten.Vad som däremot borde göras är det omvända gör det lättare att vara aktiv medlem.De lokala sföreningarna har en viktig roll att spela inom arbetarrörelsen och det kommer de att fortsätta att ha, men vi måste bli bättre på att skapa och möjliggöra för alternativa former av föreningar och nätverk. Det må ha funnits en tid då en lokal sförening som träffas regelbundet i en lokal i närområden och diskuterar politik var det allra mest naturliga för de allra flesta. Så är det inte nödvändigtvis längre alltid och för alla. Ett par anledningar till varför det är så lyder som följerIdag är vår befolkning ganska rörlig, dels flyttar vi inom och utanför Sverige men likaså flyttar vi inom städerna. Inte minst dagens unga i storstäderna, som ofta får vänta år på ett eget hyreskontrakt, flyttar runt mellan olika lägenheter i olika delar av staden. För mig och för många med mig är det inget ovanligt att byta stadsdel trefyra gånger om året.Möjligheten att undvara ett par timmar en eftermiddag är långt ifrån självklar för många. Inte minst småbarnsföräldrar och för den delen ensamstående småbarnsföräldrar har ofta svårt att komma ifrån för att gå på möten klockan 18. Så misstänker jag att det alltid delvis har varit och jag tror att det tidigare löstes med hjälp av Unga Örnars barnverksamhet rätta mig om jag har fel här, men idag fyller inte längre Unga Örnar den funktionen och det kanske inte heller är 2000talets enda lösning.Samtidigt som antalet partiaktiva sjunker växer olika enfrågeorganisationer sig starka. Frågan vi här bör ställa oss är varför de väljer att engagera sig i organisationer som förvisso är politiska men inte partipolitiska för att driva sina frågor, istället för att driva de frågorna hos oss. Här skulle någo kanske svara att de i enfrågeorganisationer hittar andra som är intresserade av samma saker som de själva är. Följdfrågan blir då givetvis varför är det inte lika enkelt att hitta likasinnade hos oss? Det borde det verkligen vara. Men de lokala sföreningarna är relativt små när vi talar om antalet mötesaktiva och för den unge nyblivne sosse som kommer till en sförening och hoppas kunna driva en radikal miljöpolitik eller frågan om den strukturella diskrimineringen av funktionsnedsatta eller demokrati på Kuba är det långt ifrån självklart att hitta den där likasinnade som brinner för samma sak i sförneingen. Därmed inte sagt att det inte finns många socialdemokrater som brinner för just de där frågorna, men socialdemokratin har inte lyckats skapa bra och enkla forum för sakfrågorna i partipolitiken.Som komplement till men bara delvis i konkurrens med de lokala sföreningarna menar jag att vi bordeuppmuntra skapandet av sföreningar som inte enbart är knutna till stadsdel och detta görs redan i viss mån på olika håll runt om i landet.möjliggöra startandet av virituella sföreningar. Med dagens teknik är det inte alls omöjligt att tänka sig möten via till exempel Skype, eller för den delen föreningsverksamhet som har sin bas i ett socialt forum. Det givetvis underätta för sossar som vill vara med och som vill vara aktiva men som inte kan klockan 18 en vardag tänker inte minst på småbarnsföräldrar och sossar boende utomlands.underlätta skapandet av nationella nätverk la Sstudenter. Delar av det som sedan tidernas begynnelse typ varit utskottsverksamhet för ett fåtal av sina klubbar nominerade Sstudenter är nu på väg att bli något mycket större och mer spännande, nätverk. Det hela är egentligen både enkelt och naturligt, ovanpå Sstudenters föreningsstruktur med lokala föreningar och så vidare finns också nationella nätverk för personer intresserade av särskilda frågor. För den Burmaintresserade finns förstås Burmautskottet och för den kårpolitiskt aktive startas nu ett kårpolitiskt nätverk. I verksamhetsplanen för 20082009 står också att Sstudenter ska underlätta skapandet av nya nätverk, vilket är helt och hållet rätt väg att gå.Ett liknande arbete pågår i Malmö i form av projektet Folk i Rörelse.Men om vi ska lyckas med något av det ovan nämna måste vi sluta att föreställa oss att människor inte vill vara politiskt aktiva. Människor är som människor ständigt politiskt aktiva, vi måste bara ge dem utrymme för sin aktivitet hos oss. Så enkelt, eller svårt, är det.Läs annat intressant om politik, socialdemokrati, socialdemokraterna, I övrigtTycker Anders Nilsson att det är tabu med allt som inte anses vänster inom socialdemokratin vilket jag helt missat. Tahir har helt tappat tron på både partipolitik och representativ demokrati. Brihed rapporterar inför den demonstration jag sett fram emot i flera veckor men nu kommer missa på grund av feber. Emilia vill politisera mera. På Ekonomikommentarer kan vi läsa om barnslig själviskhet. Holmgren fortsätter att hålla koll på sbloggosfären. Brandow skriver om råttornas invasion av Burma.Också har jag lyckats kladda ner två inlägg till idag, på Alliansfritt Sverige om biståndspolitiken och FRA och på Burmabloggen om en riktigt kass svensk utrikespolitik.

Åsikt tack?

Surfade runt och hittade även detta idag:

cattiullstrom.blogspot.com: Ung socialdemokrat = SSU Stockholm?

Fyra unga sossar från SSU Stockholm som har startat en blogg. Sossebloggen internets första socialdemokratiska blogg. Jag hittade den först via Emilias blogg, och tänkte att det verkade vara ett bra initiativ. Sen läste jag texten. Det är nog fortfarande ett helt okej initiativ. Undantaget några små detaljer. De unga sossarna som jag misstänker inte är särskilt mycket yngre än jag skriver"Det finns många röster på internet idag som säger sig vara socialdemokratiska. Vissa av dem får väldigt stort genomslag trots att många som är aktiva inom det socialdemokratiska partiet aldrig har hört talas om dem."Och jag antar att jag med hyfsat vällästa bloggar är en av dessa sbloggare utan legitimitet men det spelar mindre roll. Det är inte det som gör att jag ställer mig frågande.Först och främst kan vi kanske konstatera att socialdemokraterna är större än både SSU och, believe it or not, Stockholm. Sedan till det mest beklämande i texten. "trots att många som är aktiva inom det socialdemokratiska partiet aldrig hört talas om dem." Och?Måste socialdemokrater som diskuterar i bloggosfären vara kända inom partiet för att få uttala sig? Måste jag och du "vara någon" för att våra röster ska spela roll? Är inte själva poängen med folkrörelseidealet just det motsatta?Kanske har SSUgänget skrivit som de gjort för att de vill provocera. Kanske vittnar det om en elitism inom arbetarrörelsen. Hur jag än vrider och vänder på det är det framförallt beklämande.Låt oss vara uppriktiga och ärliga. Ung socialdemokrati är mer än det som ryms inom SSU Stockholms väggar. Sossebloggen är inte som de själva skriver den första sossebloggen. Därmed inte sagt att inte fler unga sossar, SSUsre, Sstudenter eller andra, är välkomna in i debatten. Därmed inte sagt att debatten skulle må bra av en öppen vänstervridning. Mer bloggar, mer debatt, mer bra. Så jag hälsar de riktiga sossarna som är riktigt unga välkomna.Bloggat Alexandra, politikerbloggen, Ledarbloggen, Bloggen BentLäs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, sbloggar, politik, socialdemokrati, socialdemokraterna, SSU, SSU StockholmI övrigtHar det dykt upp ett annat välommet sinslag i bloggosfären. Bloggen Sbuzz lanseras idag av initiativtagaren Johan Holmgren den andra sossebloggen?. Gott så.

cattiullstrom.blogspot.com: Socialdemokrat i kläm.

Jag skrev igår om min besvikelse över rådslagen och över socialdemokrati i opposition. I kommentarsfältet finns en hel del andra frustrerade kommentarer, och i en sådan ställer Alex Tahir SSK den där frågan som vi som känner oss besvikna måste kunna svara på. Om vi nu är besvikna och vill något annat, hur förändrar vi? Till det kommer följdfrågan vad är det egentligen vi vill förändra?Jag tänker inte låtsas att jag sitter inne på svaren men jag har tankar kring vad som är problemet. Det tror jag vi alla har. Det blir en lång textmassa som säger saker som ofta sagts, men som vi bör säga igen och igen och igen. Den första frågan är vilket problemet egentligen är, och att säga att problemet kort och gott är en högervridning är alldeles för enkelt högervridningen är kanske snarare ett symptom på problemet.Rådslagen i sig är inte problemet. Problemetn ligger djupare och är ingrodda i tradition och kultur. För ett par månader sedan talades det faktiskt högt om problemet med medelåldern inom socialdemokratin, som är hög. Det talades högt om det en stund, och sedan kom "Supporterkampanjen" som någon slags medicin. Ett nytt sätt att rekrytera som skulle vara modernt och locka nya grupper läs yngre människor. Och jag tror bestämt att partiet tänker bak och fram.Om vi först konstaterar två saker. För att en folkrörelse ska vara en folkrörelse krävs folk. Den höga medelåldern i partiet innebär inte att vi har extremt många gamla utan att vi har extremt få unga. Att påstå att vi därför måste se den höga medelåldern som ett problem innebär på intet sätt att jag inte respekterar de äldre i rörelsen och värdesätter deras erfarenheter, utan att jag vill att vi ska vara en folkrörelse också när jag själv är 40 eller 50 år. För utan folk är vi som sagt ingen folkrörelse, utan något annat.Utan folkrörelse är vi då vad? En elitorganisation är ett svar. En kampanjorganisation är ett annat svar. Är det att se som ett problem? Utan att skrika ja på reflex måste vi ställa oss den frågan på allvar. En organisation med få medlemmar som driver kampanjer kan ju vara nog så effektiv och det finns de som hävdar att partipolitik var ett 1900talsfenomen. Ett tänkbart framtidsscenario är ett scenario där vi ser partier med relativt få medlemmar och däremot sakfrågeorganisationer med många medlemmar som lobbar mot partierna. Är det nödvändigtvis dåligt?Jag tror ju det. Och jag ska försöka förklara varför.I valanalysen som s gjorde efter det förlorade valet 2006 pekades den förlorade medelklassen ut som det stora problemet medan LO talade om att vi gjorde vårt sämsta val ibland LOkollektivet. Inte minst talades det om medelklassen i Stockholm. Huruvida det var s eller LO som hade rätt låter jag vara osagt, jag tänker mig att båda hade en del rätt och en del fel, men det intressanta är vad som skett sedan dess. Rådslagen har gång på gång presenterat förslag som känns riktade mot just medelklassen i Stockholm. Mot just de grupper som valanalysen pekade ut som de grupper som gjorde att vi förlorade valet. Styr valanalysen rådslagen? Det kan jag inte svära på, men visst har den påverkat debatt och diskussion efter valförlusten, på gott och ont.Missförstå mig rätt här. Jag inser att vi måste vinna medelklassen. Och det är klart vi måste göra valanalyser och diskutera dem och ha med dem i debatt, diskussion och formandet av politiken. Men vi ska inte låta dem styra oss blint. Målet för socialdemokratin ska inte enbart vara att vinna nästa val, målet måste vara att skapa ett bättre samhälle. Och visst går de delvis hand i hand, men bara delvis. Låter vi valanalysen styra oss för mycket och enbart ser till vad vi gjorde fel och vad vi nu ska göra rätt riskerar vi att förlora siktet på det som gjorde att jag och många med mig blev socialdemokrater, den stundtals naiva med nog så viktiga drömmen om ett bättre Sverige och en bättre värld. Ifall målet enbart är att vinna val blir vi de facto en kampanjorganisation med siktet inställt på vinst och makt och som sådan mycket känslig för lobbyism, populism och trender.Är vi då dessutom en organisation med få medlemmar, vilket vi idag är på väg att bli, finns få som kan sätta något emot kampanjledningen. Med få medlemmar som driver sin politik uppåt och ställer krav underifrån blir organisationen som sådan mer känslig mot andra organisationers påtryckningar. Mer lämnas åt toppen och de är relativt få, och få är sämre än fler. För den som betvivlar det rekommenderar jag snar läsning av Roberth A Dahls "Demokratin och dess antagonister". En folkrörelse står emot populism och lobbyism bättre. En folkrörelse med demokratiska strukturer och genomskinlighet står emot korruption bättre än vilken kampanjorganisation som helst.Min slutsats, för den som inte orkade igenom textmassan, är att folkrörelse är viktigt. Min slutsats blir också att rådslagen och "tänket" i partitoppen är styrt av valanlyser och kampanjtänk i alldeles för hög grad.Det är lite som en ond cirkel. Vi är en folkrörelse som haltar. SSU och Sstudenter framtidens partister är förhållandevis pyttiga organisationer. Om det fortsätter på det här viset så kommer jag när jag är 50 år, om jag fortfarande är partimedlem då, att tillhöra en mycket liten klick, en politisk elit om man så vill. Samtidigt går partiet en väg där de tycks styras av kampanjtänk och valanalyser, och där de tycks oförmögna att vända medlemstrenden. Det ovanifrånperspektiv som finns i många av initiativen från 68an gör i sin tur att många medlemmar känner sig överkörda och exkluderade något jag grundar helt på egna erfarenheter och antaganden, men tror är sant. Jag tror att den frustration jag och bevisligen en del andra känner främst bottnar i att vi känner oss vilsna och kanske klämda emellan folkrörelseidealet och kampanjorganisationen.Där har ni min version av ett av socialdemokratins i min mening största problem. Utmaningen är att finna lösningenarna. Och det här inlägget blev så långt att fortsättningen kommer imorgon.Andra skriver om socialdemokratiska ider och rörelser från sbloggar.se Oscar Pettersson, Björn Andersson, Sahln Karlsson, Enn Kokk, Silfverstrand, Hilln Ahlström, Emilia, Landin, Hultqvist, Olsson, Brodn, Jansson, Javid,Läs även annat intressant om socialdemokrati, politik, socialdemokraterna, folkrörelse, partipolitik, I övrigtSkriver Sstudenters ordförande Kajsa Borgnäs en förbaskat bra replik på en replik som Katrine Kielos skrev på en artikel som Kajsa skrev... Lite många led, men riktigt bra och mycket läsvärt dessutom kul med replikväxlingen mellan två av de stora bland vänsterns unga intellektuella. Och sen skriver IlseMarie om ett oroväckande skifte, ett retoriskt skifte.

advodia.blogspot.com: Ge oss ideologisk kamp, inte fler skattesänkningar!

Samtidigt som DN publicerar en ny stor väljarundersökning som ger fortsatt klar majoritet för vänsterblocket presenterar alliansledarna på samma tidnings debattsidor sina senaste skattesänkningar. Retoriken i debattartikeln är den gamla vanliga "bekämpa utanförskapet", "mer pengar i plånboken", bla, bla, bla... Och man måste fråga sig varför den skulle fungera nu när den inte fungerat hittills. Uppenbarligen är de flexibla mittenväljarna när allt kommer omkring inte intresserade av den politik de röstade för 2006 och som nu på punkt efter punkt är på väg att förverkligas.Men nej, det handlar inte om att Mona Sahlin inger så mycket större förtroende än Fredrik Reinfeldt, vilket rubriken på DNs undersökning hävdar "Sahlin har fått 248.000 väljare att fly alliansen". Istället handlar det av allt att döma om att socialdemokraterna helt enkelt blivit det "normala" för stora delar av svenska folket; det enda alternativ man känner sig bekväma med. Så genomsyrat är vårt samhälle av socialdemokratiska värderingar efter alla år dessa suttit vid makten. De borgerliga partierna har blivit några man kan rösta på emellanåt enbart för att uttrycka sitt missnöje, i vetskapen om att man ju alltid kan rösta tillbaks socialdemokraterna fyra år senare. Försöken att bemöta denna verklighet genom att så långt det är möjligt närma sig den socialdemokratiska politiken och framträda som teknokrater istället för som ideologer är dömt att misslyckas.Visst kan man emellanåt presentera innovativa lösningar på samhällsproblemen, men socialdemokraterna är ofta snabba med att plocka russinen ur kakan och då kvarstår av det borgerliga alternativet inte mycket. Teknokratiseringen innebär dessutom att det blir svårare att uppbåda entusiasm inom de egna leden. Jag menar, jobbskatteavdrag är säkert bra, men det är ju inte direkt sexigt. När de borgerliga hotar liberala grundprinciper genom FRAlagen skapar det däremot ett engagemang som aldrig tidigare i modern tid inom den unga högern. Det borde vara en läxa för alliansen.Vad jag vill påstå behövs för ett hållbart högeralternativ inom svensk politik är alltså en liberal elleroch konservativ "väckelserörelse", där ideologin tillåts vara viktigare än makten. Unga människor måste förmås att ifrågasätta det socialdemokratiska normaltillståndet, kritiken mot politiserade institutioner måste vara skoningslös och en ny folkrörelse måste växa fram. Bakåtblickande trygghetsnarkomaner måste trängas undan av en ny generation av stolta, framåtblickande individualister. Av människor som ser möjligheter där dagens svenskar bara ser hot.Väljarundersökningenhttpwww.dn.seDNetjsppolopoly.jsp?a828663Alliansledarnas debattartikelhttpwww.dn.seDNetjsppolopoly.jsp?a828564