Hittade av en ren tillfällighet ett inlägg på bwlogg-mediaosamhalle.blogspot.com och det fick mig verkligen att bita på naglarna. Endel synpunkter som står där är ju helt trevlig, men jag kan faktiskt se någon sanning i det! noreply@blogger.com (Bo Widegren) skriver endel underhållande grejer .
Vill verkligen tipsa er alla om Ska vi ta strid för våra fackliga rättigheter?, berätta vad du tycker om det som står nedan!
noreply@blogger.com (Bo Widegren) skriver bland annat:
Rubriken borde var bisarr men det verkar som om frågan är berättigad. Den för vanliga jobbare viktigaste frågan är att göra något åt EGjuristernas angrepp på fackliga rättigheter. I USA knäckte domstolarna på 1900talet facken och frågan är om vi skall passivt åse samma sak här i Eurtopa. LOkongressen har visserligen sagt att vi måste utreda läget innan Lissabonfördraget ratificeras. Varför säger inte SAP samma sak för att sätta press på högerregeringen? Högerregeringen vill uppenbarligen låta tiden gå för att pressa på oss det nya fördraget utan funderingar om fackliga rättigheter. Och detta har vi med rätta kritiserat. Eller som andra uttryckt det högerregeringen bidar sin tid och låter EU ge skydd för egna marknadsliberala önskedrömmar. Men vad gör vi nu själva inför EUvalet? Ordföranden i LO, TCO respektive SaP Wanja LundbyWedin, Sture Nordh och Mona Sahlin samt vår arbetsmarknadspolitiske talesperson SvenErik Österberg publicerade en artikel i Göteborgsposten 13 maj 2008 Regeringen måste värna den svenska modellen. Saxat ur denFör oss är det omöjligt att acceptera en utveckling inom EU där löntagare ställs mot löntagare i en accelererande negativ lönespiral. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin måste nu visa att han vill lösa frågan så att den svenska modellen värnas. Nyligen föll ett par uppmärksammade domar i EGdomstolen. Domstolens beslut i Laval respektive Rffertfallet innebär stora problem för löntagarna i EU. Den gemensamma nämnaren för de båda fallen är frågan om den fria rörligheten inom EU ska kunna användas för att utländska företag ska kunna konkurrera med lägre löner... därigenom skapat en kraftig obalans mellan EUs sociala och ekonomiska dimension. På sikt är detta inte bara ett problem för EUs sociala utveckling utan i allra högsta grad ett hinder även för unionens ekonomiska tillväxt. Domarna innebär dessutom ett allvarligt hot på sikt mot vår svenska arbetsmarknadsmodell.En viktig början är att öppna utstationeringsdirektivet för revidering. När direktivet antogs var enigheten i det närmaste total. Direktivet skulle ange ett golv för de löne och anställningsvillkor som kan krävas i ett värdland. Förvåningen var därför stor när golvet blev till tak i EGdomarna. Flera regeringar agerar nu för att utveckla utstationeringsdirektivet. Då måste även den svenska regeringen driva på i frågan för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen.Tyvärr antyder artikeln inte det som flera specialister på arbetsrätt på EUområdet exempelvis Kurt Junesjö med 25 årig erfarenhet inom LOTCOs rättsskydd ochn professorn vi Stockholms Universitet Ronnie Eklund, med specialiteten arbetsrätt med inriktning på EGrätt att alla grundrättigheter ska vägas mot de fyra friheterna vilka är EUs högsta norm enligt både nuvarande och det nya fördraget. På goda grunder kan man därför förmoda att EGdomstolen dessutom gör precis samma bedömning oavsett om man justerar utstationeringsdirektivet, beslutar om en social klausul eller ändrar i nationell lagstiftning. Det krävs en ändring av fördragstexten.Det enda dokument jag sett att partiet producerat som antyder vilka frågor som man vill prioritera i EUvalet är det som finns på hemsidan Socialdemokraternas prioriteringar inför EUordförandeskapet 2009 Ett hållbart, tryggt och solidariskt Europa. Programskriften handlar om en rad viktiga saker, såsom nytt Kyoto, klimat och hälsodirektiv, förnybar energi och miljöteknik, Östersjön, ekobrott och skattefusk, människohandel och vapenkontroll m.m. Och i ett litet avsnitt står det Många människor har svårt att se skillnad på höger och vänster i EUpolitiken. Vi känner ett starkt ansvar att bidra till att alternativen i den europeiska dimensionen av politiken blir tydligare. Regeringens passiva agerande i EU efter EGdomstolens utfall i de sk Laval och Rffertdomarna är ett exempel på att det finns en tydlig skillnad. Vi socialdemokrater vill aktivt investera i löntagarnas situation och i den svenska modellen. Regeringen har slösat bort viktig tid både i Sverige och EU. Det äventyrar i förlängningen stödet för EU.Nu vill vi socialdemokrater säkerställa respekten för enskilda länders ordning inom arbetslivets område, såsom kollektivavtal och rätten till fackliga stridsåtgärder, i alla berörda direktivförslag som diskuteras. Kommissionen måste också öppna upp utstationeringsdirektivet för revidering.Jättebra * Men vilken tydlig skillnad?* Vad är det vi aktivt vill "investera i löntagarnas situation och i den svenska modellen"?* Vad vill göra NU för att inte slösa bort tiden?* Och vad gör vi om det krävs en ändring i Lissabonfördraget för att skydda fackliga rättigheter mot marknadsliberal tillämpning av fri rörlighet? Tiden rinner iväg mot EUvalet. Partiet måste mer aktivt gå ut i den viktigaste frågan i EUvalet Hur skall vi hantera EGdomstoelns lönedumpning och angrepp på fackliga rättigheter? Vi måste ta strid för våra fackliga rättigheter
Vad tror du om det här?
Surfade runt och hittade även detta idag:
bwlogg-mediaosamhalle.blogspot.com: Stoppa Lissabonavtalet tills garanti för fackliga rättigheter
EUvalet kommer att handla bl.a. om att S måste hindra att hundraårig kamp för arbetares rättigheter raseras. EGdomstolens besked i det s k Lavalmålet är ett av de allvarligaste hoten mot den svenska fackföreningsrörelsensedan början av 1900talet. Fackföreningar får, enligt domstolen, inte använda stridsåtgärder mot utländska företag med avtal i hemländerna för att få till stånd svenskt kollektivavtal.Strejkrätten underordnas den fria rörligheten av tjänster, och vi får med LundbyWedins ord en apartheidlagstiftning på arbetsmarknaden. Svenska specialister i arbetsrätt säger att Lissabonfördraget inte gör någon ändring i detta. Bloggtexten är hämtad och delvis omarbetad från en artikel av Tony Johansson i Skånska Socialdemokraten nr 1 sid 4 och 5, som finns på nätet httpwww.socialdemokraterna.seWebbenforallaPartidistriktSkaneVarpolitikSkanskaSocialdemokraten. Historien har sin upprinnelse i Vaxholms kommun för fyra år då Byggnads sökte tvinga det lettiska företaget Laval un Partneri att teckna kollektivavtal. Företaget hänvisade till att det fanns ett lettisk kollektivavtal med betydligt sämre villkor än det som gällde i Sverige för byggjobbare. Konflikten ledde till att företaget gick i konkurs och att den svenska modellen hamnade under EUjuristernas lupp. Det är intressant att notera att Svenskt Näringsliv sörjde för att Lavalföretaget fick erforderlig juridisk assistans. De flesta svenska bedömare trodde att Byggnads skulle frias. Om inte, varnade LOledningen, kunde det svenska EUmedlemskapet komma att omprövas.Beskedet i slutet av förra året, slog därför nedsom en bomb. EGDomstolen gick längre än vad som tidigare betraktats som det värsta scenariot. Utstationeringsdirktivet omtolkades från villkor i arbetslandet till villkoren i ursprungslandet, varigenom svenska utstationeringslagen och Britannialagen inte längre var förenliga med EGrätten. Detta vidareutvecklas till arbetsgivarnas fördel i ytterligare ett antal rättsfall. Slutsatsen blev När Byggnads krävde att lettiska arbetare ska ha samma villkor på svensk arbetsplats som svenska arbetare, diskriminerar de det utländska företaget.Enligt EUs lag är alltså likabehandling av svenska och utländska arbetare diskriminering av utländska företag. Bisarrt men det är bara ytterligare ett exempel påatt EUs lagstiftning gynnar arbetsgivarparten, Fri rörlighet överordnas strejkrätten. Arbetsrätten, strejkrätten, övriga sociala rättigheter, ja till och med yttrande och mötesfrihet, är inte, enligt domstolen, några absoluta rättigheter eller friheter, som är oberoende av EGrättende grundläggande rättigheterna, d v s yttrande och mötesfriheten respektive skyddet för mänsklig värdighet, undgår inte tillämpningsområdet för bestämmelserna i fördraget, skrivs i domen.Rättigheter som arbetarrörelsens företrädare, generation efter generation, i facklig och politisk strid,tillkämpat sig och gett i arv till oss som verkar idag, bryts nu ned, med EU som murbräcka. Vi har underskattat EGdomstolen ställning såsom en politisk institution inom EU. Exemplet med arbetarrörelsen i USA förskräcker. Den amerikanska arbetarrörelsen var för ett sekel sedan jämnstark med den europeiska men krossades och förvandlades till en spillra. Den viktigaste orsaken var det amerikanska domstolsystemet. Svante Nycander skriver i boken Kriget mot fackföreningarna om det tidiga 1900talets USA, att domstolarna tillskrev sig en rätt att pröva och underkänna lagar som stiftats av kongressen och delstaterna. Lagar om arbetarskydd och om fackliga rättigheter undanröjdes nästan med automatik. Det är en beskrivning som stämmer väl in också på EGdomstolen idag.LOs ledning menar att domenkan hanteras genom förändringar i de svenska lagstiftningarna. Exakt vad som avses är dock oklart. Men oavsett, var detta landar, kan vi vara säkra på att Svenskt Näringsliv förbereder nya fall att driva till EGdomstolen. Det är därför viktigt att arbetarrörelsen är medveten om att så länge EUs lagstiftning inte ändras, är den svenska arbetsmarknadsmodellen hotad. En av Sveriges främsta arbetsrättsexperter, Kurt Junesjö, pekar just på att mot bakgrund av domen så är det svårt att tänka sig en ändring av svensk lag som skullekunna ge legitimitet åt svenska avtal. En strategi är därför att även kräva förändringar i EUs lagstiftning, alltså i fördraget.En metod som flera tunga socialdemokrater förespråkar är att motsätta sig ratificeringen av Lissabonfördraget, att villkora det med att fördraget måste justeras med svenska undantag på strejkrättens område eller, ännu bättre, genom generella skrivningar om att strejkrätten inte upphävs av kollision med fria rörligheterna.Mot detta har det invänts att Lissabonfördraget för in den sociala stadgan i fördraget och därför är bättre än det nuvarande fördraget.Det är dock inget hållbart argument, dels då EGdomstolen i sitt utlåtande redan tagit hänsyn till den sociala stadgan och konstaterar att fackliga rättigheter underkastas vissa begränsningar, i form av bland annat fri rörlighet av tjänster. Dels tillför den sociala stadgan inte några nya rättigheter för medlemsländerna.Många bedömare avfärdar därför detta resonemang. Exempelvis arbetsrättsprofessor Ronnie Eklund,som menar att domstolen skulle ha dömt på samma sätt om det nya fördraget varit i funktion. Alla grundrättigheter ska pressas genom det nålsöga som följer av de fyra friheterna som är högsta tänkbara norm i fördraget, konstaterar Eklund.Bättre då, resonerar man, att både justera svensk lagstiftning och kräva förändring i lagtexten. Har man att göra med EUs lagvrängare, är det klokt att både ha hängslen och livrem. Annars står man där endera dagen med rumpan bar. Artikeln har kommenterats av Euparlamentarikern Jan Andersson Domen ifrågasätter den arbetsmarknadsmodell vi valt i Sverige ... Därmed öppnar man för social dumpning... Fd riksdagsledamoten Arne Kjörnsberg ... Vi skall inte ratificera Lissabonfördrasget förrän vi är alldeles säkra på att vi kan bevara vår modell. Arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö Den fria rörligheten är ett allt anna överordnat mål. Strejkrätten kommer enligt EGdomstolen långt ned på skalan när den kommer i konflikt med detta mål. Riksdagsledamoten Morgan Johansson Vi har varit naiva när det gäller EGdomstolens roll... Ordförande i Byggnads i Lund Tord Persson Jag röstade ja till EU 1994, men jag trodde, liksom hela fackföreningsrörelsen, att arbetsrätten och vår arbetsmarknadsmodell inte stred mot EUs lagar...
bwlogg-mediaosamhalle.blogspot.com: Ja till Lissabon är kanske ett nej till svenska modellen.
EUparlamentarikern Jan Andersson som just skrivit "Ett nej är ett ja till Nicefördraget", vilket i stora drag är en omtuggning av åtskilliga hans tidigare blänkare på sinfo. Det kommer innebära att "vi får leva vidare med det fördrag under vilket domarna om Viking Line, Laval, Ruffert och Luxemburg är fattat" och risken för nya sådana domar är uppenbar. Han medger dock att det "finns förvisso inga garantier mot fler negativa domar med ett Lissabonfördrag".Men risken är hävdar Jan Andersson "betydligt mindre, främst därför att stadgan för grundläggande rättigheter blir juridiskt bindande. Kollektivavtalen och strejkrätten blir då primärrätt och därmed likställd med den fria rörligheten för tjänster...Dessutom införs en horisontell social klausul i det nya fördraget, som innebär att arbetsvillkoren för löntagare ska tas i beaktande vid alla beslut."Detta är emellertid inte riktigt. Jan Anderssons tunga slinter rejält när det gäller faktabeskrivningen. Stadgan för grundläggande rättigheter är visserligen juridisk bindande efter ratificering men den är fristående från Lissabonfördraget. Det är förmodligen också osant att kollektivavtalen och strejkrätten blir primärrätt och därmed likställd med den fria rörligheten för tjänster. Tvärtom är läget detta att huvuddokumentet för EGdomstolen är fördraget, som enbart innehåller artikeln om fri rörlighet men inte ett jota om kollektivavtal och strejkrätt, medan stadgan blir ett sekundärt tolkningsdatum. Inte heller stämmer det att den sociala klausulen införs i fördraget utan i ett sidoprotokoll, vilket på samma sätt som stadgan har sekundär betydelse vid EGdomstolens bedömning. Jag säger inte att jag vet hur EGdomstolen kommer att hantera en Lavallsituation men jag anser att det är oansvarigt som politiker att lova en förändring med Lissabonfördraget, där svenska modellen accepteras till undvikande av lönedumpning på svensk arbetsmarknad. Det är nämligen i högsta grad troligt att EGdomstolen med ett nytt Lissabonfördrag kommer att göra precis samma tolkning som i Lavallfallet och därigenom lämna fältet fritt för lönedumpning och sämre andra arbetsvillkor. Detta just därför att endast bestämmelsen om fri rörlighet av tjänster finns med i primärdokumentet, d.v.s fördraget. Det är visserligen sant att i dag har en stor majoritet av medlemsländerna i EU röstat om Lissabonfördraget. 21 länder har sagt ja. Ett land har sagt nej. Och detta innebär naturligtvis en stor press för att acceptera och det är också den pressen som högerregeringen tillsammans med andra Lissabonkramare kommer att utnyttja. Vad man då inte tänker på är att en rad länder i vårt grannskap har en annorlunda organiserad arbetsmarknad och t.o.m. kan förmodas ha ett visst intresse av att marknadsliberal lönedumpning i någon form inom ramen för fördraget.Jan Andersson och medparter har flera gånger avkrävt bl.a. mig svaret på frågan Vilken är din lösning? Ett nej innebär ju att nuvarande fördrag fortsätter att gälla. Gärna med tillägget att då får du ta ansvar för att hela EUupplägget blir svårare. Jag har lämnat svaret Man må vara hur positiv som helst till Lissabon men det innebär inte att vi som politiker kan sälja ut arbetarrörelsens krav på garantier att svenska modellen inte ersätts med lönedumpning. LOkongressens besked att vi måste få klarhet i detta innan vi ratificerar Lissabonfördraget är en självklar slutsats av denna rättsosäkerhet. Vi får inte igen ge väljarna falska besked. Politikerna har ju en gång lurat väljarna och sagt att den svenska modellen håller. Men det gjorde den inte när juristerna i EGdomstolen fick säga sitt, varken när det gällde arbetsrätt, tidningsstöd, alkoholpolitik osv. Att ge sken av att man har en garanti är falskhet som kan bli en dyr förlust av framtida tilltro.Jag ställer nu motsvarande fråga till Jan Andersson är du beredd att sälja ut den svenska modellen för att uppnå de fördelar som Lissabonfördraget i övrigt skulle ge? Svarar du ja på den frågan så är detta att skriva på in blanco. Detta betyder nämligen att skriva under utan att villkoren klart anges eller m.a.o. att ta en klar risk för att det blir annorlunda än man tror sig veta.
bwlogg-mediaosamhalle.blogspot.com: Lissabonfördraget löser inte problemet med lönedumpning.
EUparlamentarikern Jan Andersson har åberopat uttalanden av LOs förste vice ordförande Erland Olausson, LOjuristen Claes Mikael Jonsson, TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär och den finske juridikprofessorn Niklas Bruun. Enligt Jan Andersson samtliga skulle ge stöd för åsikten att strejkrätten och kollektivavtalet var skyddat genom ratificering av Lissabonfördraget och rättighetsstadgan. Sökning på nätet bekräftar inte Jan Anderssons påstående. De åberopade personerna uttalar bara med ökande grad av otillfredställelse den genom det ökande antalet rättsfall från EGdomstolen mer och mer markerade obalansen mellan den fördragets fria rörlighet och den mänskliga rättigheten att vidta stridsåtgärder. Flera av dem nämner att i rättsfallens spår öppnas möjligheten för social dumpning. Precis detta konstaterade jag i går i bloggen "EGdomstolens tolkning av "fri rörlighet" leder till lönedumpning, säger svenska arbetsrättsexperter" som var en omfattande genomgång av uttalanden av Sveriges ledande arbetsrättsliga experter med särskild inriktning på EGrätt, professorerna i civilrätt alla med spcialområdet arbetsrätt i Stockholm Ronnie Eklund, i Uppsala Jonas Malmberg och i Lund Birgitta Nyström. Samtliga talar om social dumpning. Ronnie Eklund uttryckte dessutom saken att vid avvägningen i EGdomstolen skall de mänskliga rättigheterna, bl.a. strejkrätten, ställas mot EGfördragets fyra friheter om rörlighet över gränserna för personer, kapital, tjänster och varor och det finns inte anledning att lita på EGdomstolen när den ska sila mänskliga rättigheter genom de fyra friheterna.Claes Mikael Jonsson har en intressant historieskrivning, som i och för sig utmynnar i samma förslag som det Jan Andersson framfört Med Viking, Laval och Rffertdomarna har EGdomstolen sagt upp det avtal som träffades på 80talet och den sociala dimensionen har därmed också underminerats. Alla medlemsstater berörs av dessa domar. Konsekvenserna av dem är svåra att överskåda. På ett politiskt plan är det naturligtvis oacceptabelt att EU blivit ett instrument för lönekonkurrens. Detta är en tidsinställd bomb som väntar på att explodera... Orsaken till detta är i grund och botten enkel. Tjänste och arbetsmarknaden har kraftiga politiska, ekonomiska och sociala spänningsfält... När kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors satte fart på EUs inre marknad i mitten av 80talet upprättades ett gentlemens agreement med den europeiska fackföreningsrörelsen. Delors insåg att det fanns en inneboende konflikt mellan den fria rörligheten och arbetsrättslig och social lagstiftning. Delors insåg behovet av en social dimension inom EU eller espace social som han kallade det. Överenskommelsen mellan Delors och fackföreningsrörelsen innebar i praktiken att facket inte motsatte sig upprättandet av den inre marknaden och att en social dimension inom EU skulle upprättas. EGdomstolen har nu sagt upp det avtalet och den sociala dimensionen har därmed också underminerats. Alla medlemsstater berörs av dessa domar. Man kan i detta sammanhang fråga sig varför EGdomstolen har valt att säga upp detta gentlemens agreement? Här kan man naturligtvis bara spekulera. Men på ett överordnat plan finns naturligtvis de politiska konjunkturerna som förklaringsmodell. Om 1990talet var arbetarrörelsens decennium, så lever vi idag borgerlighetens årtionde. På vilket sätt har då EUs sociala dimension underminerats? * Genom Vikingmålet har europeiska arbetsgivare fått ett ytterst kraftfullt instrument för att utmana i princip alla kollektivavtal och stridsåtgärder med en gränsöverskridande effekt. Fackliga stridsåtgärder är ett hinder mot den fria rörligheten som alltid måste rättfärdiggöras. * I Lavalmålet, som handlade om likabehandling av utstationerade lettiska arbetstagare på svensk arbetsmarknad. LO hade förväntat sig, och kämpade också för lika lön för lika arbete men fick istället lägsta lön för lika arbete. Utstationeringsdirektivet omtolkades så att så att istället för att vara ett golv av minimivillkor som kan krävas i värdlandet blev direktivet till ett tak av maximivillkor. EGdomstolen omtolkade direktivet i strid med dess ordalydelse och EU lagstiftarens intentioner. Det politiska beslutet om direktivet ersattes med domstolens beslut. Det är också från en demokratisk utgångspunkt allvarligt EGdomstolen har alltså tagit makten från politikerna. Lavaldomen sätter också fokus på förhållandet mellan fri rörlighet och skyddet för grundläggande rättigheter såsom förhandlingsrätten och rätten att vidta stridsåtgärder. Med EGdomstolens syn på dessa frågor blir skyddet för de grundläggande rättigheterna i det närmaste illusoriska. *I Rffertmålet bekräftade EGdomstolen det som slagits fast i Lavalmålet, och visade därmed också underminerandet av den sociala dimensionen inte var en dagslända. Genom att inte godta det regionala tyska kollektivavtalet visade EGdomstolen dessutom på en växande intolerans mot nationella arbetsmarknadssystem. Dessutom har EGdomstolen satt EU på konfliktkurs mot ILOrätten. ILOrätten ger de medlemsstater som antagit konvention 94 rätt att kräva att utstationerade arbetstagare får de löner som gäller på orten eller i regionen. EGrätten säger dock numera motsatsen. Medlemsstaterna får enbart kräva att de företag som utstationerar arbetskraft betalar lägsta lönerna. Hur kan balansen mellan EUs ekonomiska och sociala dimension återupprättas? 1. Lissabonfördraget antas. Där stärks skyddet för de grundläggande rättigheterna. Grundläggande rättigheter likställs där med fördragets bestämmelser om fri rörlighet. 2. Medlemsstaterna och EUs institutioner måste anta det sociala protokoll som utarbetats av Europafacket. Grundläggande rättigheter skall inte underordnas den fria rörligheten enligt EGdomstolens linje. 3. Utstationeringsdirektivet måste revideras. Direktivet måste få tillbaka sin minimikaraktär. Dessutom måste toleransen mot olika arbetsmarknadssystem stärkas. Likaså måste direktivets syfte att skydda arbetstagare stärkas. Detta är alltså precis det som Jan Andersson hävdat. Men precis som Jan Andersson är Carl Mikael Jonsson utan svar på följande frågor1 Var i Lissabonfördraget jämställs "grundläggande rättigheter" såsom strejkrätt och rätt till kollektivavtal med fria rörligheten?2 Vilken betydelse i EGdomstolens bedömning skulle ett socialt protokoll få mot fördragets artikel om fri rörlighet?3 Vilken betydelse i EGdomstolens bedömning skulle ett reviderat utstationeringsdirektiv få mot fördragets artikel om fri rörlighet?Vad jag förstår är JonssonAnderssons förslag en ren dimridå för att dölja att enda lösningen är att ändra fördraget så att balans mellan fri rörlighet och grundläggande rättigheter återigen uppstår eller att undantag görs för den svenska modellen görs.I detta sammanhang kan man påminna om att i Lavalmålet att när det genom politiskt beslut ändrade utstationeringsdirektivet från ursprungsland till arbetsland prövades, så nonchalerade EGdomstolen det politiska beslutet och bekräftade den av de politiska institutionerna förkastade ursprungslandsprincipen. Man struntade alltså i Vad Kommissionen och Parlamentet beslutat. Och detta är helt enligt gällande fördrag då EGdomstolen står över de nämnda institutionerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar