Om du hade ett äpple på huvudet, skulle det aldrig rulla av (ja du skulle inte kunna röra dig på en halvtimme) om du såg det jag såg på burma-bloggen.blogspot.com det var verkligen så att man ville nervöst vanka av och an när man läste. Tror aldrig jag har blivit så förfärligt överaskad av det som cattiullstrom@gmail.com (Catti Ullström) skriver, och endel av det är så intressant.
Men dock, cattiullstrom@gmail.com (Catti Ullström) skriver helt klart vissa snygg grejer . Se här till exempel:
Jag blir glad och inspirerad när jag läser om vad andra Burmaaktivister gör och lyckas med runt om i världen, och inte minst i Europa.Sstudenters Burmautskott är bland mycket annat en del i ett stort europeiskt Burmanätverk, vilket går under namnet European Burma Network. EBN är en samling av en hel massa Burmaaktivister och organisationer som på olika sätt verkar för ett demokratiskt Burma. Där finns organisationer som enbart fokuserar på Burma samlade tillsammans med grupper som, likt vi gör, arbetar för ett demokratiskt Burma men också är en del av en större organisation.EBNsamarbetet är ganska speciellt, och ganska häftigt. För oss, som är unga och har mindre resurser och erfarenhet än de större grupperna, är det också otroligt lärorikt. Det finns människor inom nätverket som har enorm erfarenhet av kampanjarbete mötena leds exempelvis ofta av en av Obamas kampanjledare som tidigare var kampanjledare för Bill Clinton samtidigt som varje liten grupp alltid har något att tillföra.EBNsamarbetet är också viktigt för att vi ska kunna få genomslag, på riktigt. Även om EBN inte står bakom våra aktioner och kampanjer i Sverige finns möjlighet för oss att genom EBN samkoordinera kampanjer, utbyta erfarenheter och genomföra gemensamma större aktioner. För att vi ska få genomslag på exempelvis Europanivå, vilket blir allt viktigare, är det dessutom nödvändigt att arbeta såhär.Jag vet inte varför det här hamnade på bloggen. Kanske för att det snart är EBNmöte. Kanske för att Burma Campaign UK nyss gjort stora framsteg i sin försäkringsbolagskampanj. Mest för att jag tror att alla som vill påverka den internationella politiken utav att ha fett med stålars måste jobba såhär. Det är effektivt.Läs även andra bloggares åsikter om burma, europa, eu, påverkan, lobbyism, nätverk, politik, påverkansarbete
Skulle väldigt gärna vilja veta vad du tycker om det ovan! Så kommentera gärna :)
Hittade lite andra bloggar om detta:
burma-bloggen.blogspot.com: Welcome to Burma!
Enjoy the totalitarian experience.Det är namnet på en av mina favoritböcker om ett av mina favoritländer. Den skriver Burma ganska precist som jag ser det. Ett land jag älskar som hålls fånget av en regim. Ett folk som älskar men som hålls fågna av sin egen regering. Sagens klipp säger det också rätt braLäs även andra bloggares åsikter om Burma, 8888, politik, Aung San Suu Kyi, demokrati, diktatur
burma-bloggen.blogspot.com: Kära regering. Ni suger.
Det kommer inte direkt som någon överraskning, beskedet om matkrisen i Burma. Att städer i norra Burma invaderats av råttor är något mer överraskande. Att människor svälter mer än någonsin i det land som enligt lokala tjänstemän inte behöver hjälp från UN World Food Programme är väntat, men att det tillåts ske upprör mig lika mycket varje dag.Om lite drygt två veckor är det exakt ett år sedan den stora demonstrationen på Medborgarplatsen i Stockholm. Ni vet den där demonstrationen då samtliga regerings och oppositionspartier fanns på plats och lovade att aldrig mer glömma eller svika Burma. I mitt tal den dagen sa jag att jag hoppades att de skulle hålla de löftena, även när media slutat rapportera från Burma. Förtrycket fortsätter, även när vi inte tittar.Idag konstaterar jag att regeringen glömt, försummat och svikit Burmas folk och att regeringspartiernas tal och löften på Medborgarplatsen den 28 september 2007 inte var mer en tomma ord och gammal klassisk populism.Kära regering. Ni suger.Media GP,Bloggat Brandow,Läs även andra bloggares åsikter om Burma, regeringen, politik, alliansen, utrikespolitik, populism
burma-bloggen.blogspot.com: Burmas folk firar framtiden
Idag är det 61 år sedan Burma drabbades av den händelse som kom att förändra själva utgångspunkten för den självständiga demokrati som landet några månader senare skulle bli. Det är 61 år sedan självständighetshjälten Bo Aung San, Nobelspristagerskan Daw Aung San Suu Kyis far, mördades i sitt kabinett tillsammans med sina närmsta män. Mördaren U Saw dödade de män som hade skapat grunden för självständigheten redan innan självständigheten var ett faktum, och därmed de män som skulle och borde ha lett Burma under de där första avgörande åren som självständig union.Den man som nu fick ta över var U Nu, och han var inte den ledaren Burma hade behövt. Burma, med sin drygt 130 olika etniska minoriteter, är ett allt annat än konfliktfritt område. Bo Aung San var en ovanlig enande kraft, inte minst som han var gift med en kvinna från den mest upproriska etniska minoriteten karenfolket, förstås. När Burma blev självständigt 1948 dröjde det bara några månader innan det första väpnade upproret var ett faktum. Communist Party of Burma vilka fram till 1989 var en mäktig gerillagrupp gick under gjorden. I början av 1949 följde en ideologiskt konervativ, nationalistiskt väpnad karengrupp vilka långt senare döpte om sig till KNU, idag den största gerillagruppen i Burma efter. Krisen var ett faktum och under hela 50talet gick allt fler grupper under jorden och tog upp vapen. Kriget upptog allt mer av politiken och generalerna, framförallt general Ne Win, fick allt mer makt. De demokratiska valen fortsatte under 50talet och början av 60talet, men 1962 tog militären makten. General Ne Win blev Burmas första diktator och allt sedan han tog makten har yttrandefrihet och mänskliga rättigheter förtrycks. Landet som en gång var Sydostasiens mest moderna och dessutom det rikaste blev ett av världens fattigaste.Så idag, 61 år sedan efter mordet på Aung San, är Burma en fattig diktatur med ett förtryckt folk. Ändå firar oppositionen idag. De firar det Burma som kanske kunnat bli, om U Saw inte mördat landets ledare. De firar det Burma de hoppas en gång ska komma och bli, det Burma som måste bli.Desperationen präglar dagens Burma. Omvärlden har gång på gång svikit landet. Jag är rädd att burmeserna i desperation kan komma att välja en förödande väg. Inte för att jag inte förstår dem, utan för att jag vet att det skulle komma att bli just förödande. Inte för militärjuntan men för folket.Media Mizzima, IrrawaddyLäs annat intressant om Burma, politik, Aung San Suu Kyi, uppror, demokrati, diktatur, mänskliga rättigheter, frihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar